Det här är en hyllningssång till Stockholm. Två dagar efter attacken på drottningstan sitter jag på tunnelbanan på väg in till studion. Någonting är annorlunda. Alla människorna omkring mig känns på nåt sätt mer närvarande. Vi alla ser på varandra med en slags värme i blicken. Det råder en slags tyst tacksamhet över att vi alla finns här. Jag brukade ofta känna att Stockholm är för kallt, att människor här inte bryr sig om varandra. I den här stunden känner jag hur fel jag har haft. Energin som omger mig kan inte upplevas som någonting annat är kärlek. Stockholm har visat mig att hon bryr sig, att hennes hjärta är större än jag någonsin kunde anat. Visst är det sorgligt att denna kärlek har fått skina på grund av en tragisk händelse, och visst säger många sarkastiskt att när det bombas i Syrien, och när människor torteras i Ryssland så bryr vi oss inte om det här i Sverige. Jag hör alla dessa röster och förstår dom, men jag känner att oavsett vad som har framkallat detta skifte, så kvarstår det faktum att just nu så strålar Stockholm av kärlek. Ja, någonting har förändrats i min stad, Stockholm har blivit varmt. När jag vandrar ner för Ringvägen och möts av alla vackra leenden, så ser jag det tydligt, det här är Stockholm 2. 0.är staden bemötte varandra och hela situationen.